Språklektion

 Att tyska

 inte är mitt modersmål

 och att det smyger in sig en hel del

språkförbristningar både i tyskan och svenskan

 är både jag och min familj medvetna om. Särskilt när jag är

 bland främmande människor eller känner mig stressad,

 händer det att jag "tappar" ord eller förvrider

grammatiken himla mycket litegrann.

 Imorse var det frukosten...eller vad man nu ska

kalla dessa färglada ringar som mer ser ut som något man hittar

i Panduros pysselkatalog. Vi var lite sena och frågade dottern på

tyska om hon också ville ha "de där färgade ringarna".

Då väcks plötsligt "lilla lärarinnan" i henne och hon upplyser mig om att:

"Det heter "Kååårn fleeeeejks" 

på tyska om du inte visste det!!"

Själva ordet "Cornflakes" uttalade hon med en amerikansk

accent som jag inte ens visste att hon kunde.

Så nu vet ni.

Det heter "Cornflakes" på tyska!

Imorgon blir det "bananmilkshake".

Milkschejk är också tyska - bara så att ni fattat det!

Kram

Förlorad tid

Under söndagseftermiddagen var 9-årige sonen hos en kompis.

Halv fyra ringer telefonen. Kompisens mamma undrar:

"Har du redan varit här? Jag somnade till på soffan."

"Näää, jag skulle ju komma vid fyratiden. Klockan är bara halv fyra!"

"Nej" menade hon bestämt "den är half FEM!"

"Nej" svarade jag lika säkert "klockan är bara halv FYRA"

"Nej, halv fem" menade hon fortfarande.

"Vi har vintertid nu och därför är klockan bara halv FYRA!"

upplyste jag henne om

"Oj...men i min kalender står det att man ska ställa om dem först idag?"

"Jo...idag...mellan 2 och 3 på morgonen"

Det finns folk som är värre än jag....

I morse gladde jag mig över en lugn måndag i lugn och ro.

Men strax efter halv tio ringde 9-åringen från skolan och 

undrade om jag kunde hämta hem dem. Värmen fungerade inte

(igen...) i skolan.

Men vad tusan...de har ju jackor!!!

;-)))

Kram

Vinterrabatt

Tanken på att jag för exakt en vecka sen

satt på balkongen och drack mitt morgonkaffe

iklädd endast kortbyxor och t-shirt,

känns lite främmande när man idag ser ut

genom fönstret.

Ett frostvitt landskap inbäddat i morgondimma

var den syn som mötte mig idag.

En temperaturskillnad på 25 grader inom

en vecka! 

Jag tror att jag är allergisk mot detta väder.

Jag bara nyser och nyser....

Men ok....lite vackert är det trots allt.

Ha en skön söndag!

Kram

En tyst minut

Med tanke på farmors födelsedag satt jag och

funderade lite på hur det var när jag var liten.

Farmor blev alltid glad när vi barnbarn kom

och det blev kram- och pusskalas för hela köret.

Det blir det förresten fortfarande när man

kommer som vuxen.

Jag vet inte om man får, men jag KAN fotografera

och köra bil samtidigt...tror att jag t o m tuggade

tuggummi också medan jag gjorde det ;))

Jag minns en händelse under 80-talet,

under en bildärd med familjen på väg till

farmor och farfars sommarstuga. Radion var

på och de berättade på nyheterna att man

skulle ha en tyst minut för någon viktig person

som hade avlidit. Min yngste bror, som måste

ha varit i 4-årsåldern undrade:

"Vad är en tyst minut??"

Vi som var lite större försökte på ett barnvänligt

sätt förklara att man hade en tyst minut för

att visa att man tyckt om den personen.

Lillebror blev tyst och funderade lite.

 Sen sade han lite bekymrat:

"Nu när vi kommer till farmor ska hon bara

pussas och kramas......

"....kan hon inte ta en tyst minut istället?"

Idag tror jag inte att brorsan har något emot

att bli kramad längre.

Kram på er allihop! ♥

Snart drar jag!

Om drygt en månad ska jag lämna "min" skog

för att sätta mig i ett flygplan till Stockholm.

Undrar om det blir en "kulturchock" för mig att

vandra på Stockholms gator?

Kanske ska ha lite mossa med mig i jackfickan,

för att sniffa in skogslukten om stadsluften blir

för mycket för mig. ;))

Anledningen till min långhelg i Sverige, är att

min farmor blir 90 år. Jag hinner nätt och jämnt

träffa släkten. Men det finns så många andra

jag gärna skulle vilja se. En helg är alldeles för

kort för det.

När jag skulle boka flyget ställde lilla dottern

sig framför mig. Hon drog ner underläppen,

höll huvudet på snedden och sen kom den där

"blicken". Ni vet, hundögon med tårar i.

"Mamma, jag vill också följa med!!"

För att förtydliga det hela höll hon om mig

och klamrade sig fast runt min midja.

"Ähm...du har skola och dessutom är det 

dyrt att flyga"

Nu fylldes hennes ögon med riktiga tårar och

hon såg allvarligt på mig.

"Mamma, du kan inte lämna mig som enda

tjej hemma hos alla killar"

Ok. Det var ett argument. 

Sen fick jag övertyga maken om att öppna

plånboken lite mer och en biljett beställdes

även till lilla dottern.

Jag fick även göra en ombokning hos "Hotell Kusin"

(Tack A. för att vi får sova hos er!)

Måste medge att det är väldigt praktiskt att ha

släkt mitt i Stockholm, innan vi drar vidare

till Eskilstuna, där farmor bor.

Det ska bli kul att se släktingar

som jag inte sett sen tågen drevs med ånga.

Kram

Vinterstövlar

Nu börjar det gå undan här!
Medan jag i lördags satt och slöade lite i solen rensade det sista i
rabatterna fick maken plötsligt för sig att Mr. Grey skulle ta på sig
vinterstövlarna. Jag satt i kortbyxor och t-shirt och nästan svettades
av de 24 grader som värmde höstlandskapet omkring oss.

"Men ska du inte vänta lite med vinterdäcken?" undrade jag och

pustade i värmen.

Men han fortsatte skruva som om han inte hade hört min kommentar.

När grannfrun nån dag senare talade om att det skulle bli en 

temperaturskillnad på 20 grader till helgen - och att de hade lovat

snö "över 500 meter" var jag dock lite tacksam över min makes

idéer. Fast vi bor bara 300 meter över havet och slipper nog undan

den första snön.

Det är inte kul att köra här i bergen när det är halt, kan jag tala om.

Ska njuta av de sista solstrålarna nu och kanske tar jag fram mina

egna vinterstövlar också...

Idag var vi och köpte stövlar till lilla dottern, som fortfarande

springer omkring barfota i sandalerna. 

Äpplet faller inte långt från päronträdet! ;)))

Kram

Hemlängtan

Jag är ju ingen direkt hönsmamma,

men det känns lite konstigt att sitta hemma med

bara ett barn en fredagkväll. Barnen blir ungdomar

och ungdomarna börjar bli vuxna.

Kanske dags för mig själv att bli vuxen också...?

9-åringen ska sova över hos en kompis inatt.

Det brukar egentligen gå bra, men förra helgen

när han skulle sova hos en anna kompis,

ringde han mig strax efter 22:00.

"Mamma..." sade han tyst "jag har hemlängtan...."

"Har du?" svarade jag lite förvånat

"Kan du komma och hämta mig?" fortsatte han med

en nästan viskande röst.

"Jag kommer" sade jag lugnande och körde direkt 

till grannbyn för att plocka upp honom.

Just som vi satte oss i bilen, sade han:

"Vet du varför jag viskade?"

"Nej"

"Om jag hade pratat högre hade jag börjat

gråta. Därför var jag tvungen att viska.

 Så mycket hemlängtan hade jag."

Gamla minnen kom upp. Som jag mitt i natten blev

hemskjutsad från diverse tältläger - p g a hemlängtan.

Eller när mamma och mormor kom ända till Gotland

för att hemlängtan på kollot blev för mycket för mig.

Hade du hemlängtan som barn?

Kram

Kärleksbrev

Min älskling,

Inatt drömde jag att jag förlorade dig.

Vi var iväg tillsammans, när jag lämnade dig ensam

för en liten stund. När jag insåg mitt misstag och vände

om för att hämta dig - var det försent. Du var inte kvar

på den plats vi sågs sist. Borta...försvunnen...

Någon hade tagit dig ifrån mig.

Jag var förtvivlad och bad om hjälp. Var det ingen

som hade sett er försvinna tillsammans...?

Luften försvann, jag kunde knappt andas mer

av förtvivlan. Du var borta och jag insåg att

vi nog aldrig mer skulle ses.

Plötsligt kände jag mig tom, som en halv

människa där en del av mig saknas.

Jag saknade dig.

Förstod inte hur jag kunde vara så dum

och lämna dig ensam. Varför hade jag inte

tagit med dig, du som annars gärna följer mig

oavsett vart jag går?

Livet kändes inte värt all leva längre, utan dig.

 Det var otroligt tomt.

Plötsligt ringde väckarklockan.

När jag insåg att det hela bara hade varit

en mardröm, var lättnaden enorm.

Nu har jag lärt mig en läxa och kommer aldrig

att släppa taget om dig när vi är iväg.

Vi hör ihop, du och jag.

Vad skulle jag göra utan dig....min kära

Mr. Canon....

Kram

Känner du igen?

Känner du igen den här kvinnan?

En fyrabarnsmamma som sakteliga börjar närma sig 50.

Nej, det är inte jag som har kapat av mig håret och nu sitter i 

den tyska X-factorjuryn. Dessutom är jag betydligt yngre.

Det roliga är, att när hon var berömd i Sverige, var jag tonåring

och kunde inte ett ord tyska.

Jag kunde bara lalla med när hon sjöng:

"99 Luftballons"

Nena!

Under samma period hade gruppen "Modern Talking" ett par hits.

Sångaren Dieter Bohlen är idag en av Tysklands mest framgångsrika

musikproducenter. 

Även han sitter med i juryn - men den för tyska "idol".

Hans kommentarer är kända, för han säger vad han tycker och lite till.

"Du är super.....superdålig"

Jag tycker att de nästan ser trevligare ut idag än under 80-talet.

Eller vad tycker du?

Kram

En annan slags dröm

Är nyvaken efter en s k sovmorgon. Jag märker ingen

skillnad på om jag sover till sex (klockan alltså) eller till nio
 på morgonen. Jag är precis lika trött oavsett vad jag gör.

 Ibland drömmer jag mycket och får då för

mig att jag blir utmattad av allt drömmande.

Någon som har en teori där?

Inatt drömde jag att jag var turist i ett stort fint hus.

Ja, det måste ha varit det, eftersom jag gick runt och 

fotograferade alla fina rum.

Antagligen bearbetade jag upplevelsen med det nya

objektivet i min dröm.

♥Tack för era fina kommentarer! ♥

Plötsligt hamnade jag i ett slags vardagsrum. Det stod ett

stort bord i mitten med soffor och fåtöljer runt.

Salong, kanske man skulle kunna kalla det.

Hursomhelst, personen som hamnade brevid mig på

soffan var ingen mindre än självaste Queen Elisabeth

högst personligen. Situationen stressade mig nog lite

för jag reste mig upp och undrade om jag kunde 

erbjuda henne en kopp kaffe??
Lite bugandes och halvnigandes.

Elisabeth (tyskarna uttalar det"Elissabess")

vände sig inte ens om mot mig för att svara.
Hon bara gjorde en antydan till att ha hört min fråga
och vände sig sen mot maken Philip som satt i fåtöljen

bredvid, förvred ögonen lite och tackade sedan vänligt
"Nej"
medan hon skakade lite på det hattklädda huvudet. 

Det var då jag insåg hur dum min fråga hade varit.

Hon kommer ju från England! Inte tusan vill hon ha

en kopp kaffe. Hon vill ha TE!!

Jag frågade alltså på nytt....

(Nu undrar jag om jag gjorde det på svenska, tyska eller engelska i drömmen....??)

"Kan jag erbjuda ER en kopp te?"

Sen tog drömmen liksom slut i stil med:

Se den spännande fortsättningen i nästa avsnitt.

Kommer drottning Elisabeth att tacka ja?

Tar hon av hatten medan hon dricker?

Vill Philip hellre ha en konjak och 

vilket språk kommer konversationen att

föras på?

Nu undrar jag bara: Vad dricker en drottning?

Earl Grey? Pepparmintste? Fruktte?

Kan vara bra att veta till nästa dröm.

Ha en skön fredag!

Kram

Min lista

Många bloggar skriver just nu en 

"10-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista"

Tänkte att det passar rätt bra om jag också skriver en,

eftersom jag redan nämnde en av sakerna i förra inlägget.

Det är lite skrämmande bara att endast EN person berättade

om sina drömmar. Är det bara så att ni inte orkade berätta,

elller är det så illa att ni inte har drömmar....?

En av mina drömmar uppfyllde jag igår.

Efter att ha sparat flitigt, skaffade jag mig ett nytt objektiv.

Äntligen kan jag komma mina motiv lite närmare och fånga detaljerna.

                                                                 Men nu till listan:

 1. Resa till Amerika och besöka alla kända platser

 2. Skriva en bok (har delvis börjat lite)

 3. Sticka ett par raggsockor (Kan man virka sockor?)

 4. Fara med i en luftballong (Det heter inte flyga!)

 5. Springa ett marathon (Räknas det om man kryper i mål?)

 6. Ha ett roligt och välbetalt arbete (Roligt skulle räcka)

 7. Köpa den lilla stugan vid skogskanten (ok, välbetalt jobb skulle vara till hjälp)

 8. Ha ett litet sommarhus i Sverige, nära havet

 9. En bra fotoutrustning (fast jag är rätt nöjd redan)

10. Bygga hus (Avklarat!)

Hur ser din lista ut?

Visst har du väl saker du vill göra?

Kram

Om jag hade pengar...

Jag var en hejare på att stöta kula i skolan, så en liten sten ska

 väl inte vara så svårt att få iväg över grannhusen.

 För bara ett stenkast hemifrån börjar skogen.

Det är en vacker och trevlig bokskog där bladen fortfarande

lyser gröna i solen. Precis vid skogskanten står en liten

stuga. Jag vet inte vem den tillhör. Men OM jag hade haft

 pengar, skulle jag köpt denna lilla stuga av den nuvarande ägaren.

 Om den nu inte skulle vara till salu, skulle jag nog ha så mycket 

pengar att det skulle vara ett övertygande argument. 

Allt är till salu - det är bara en prisfråga.

Sen skulle jag sätta mig på den lilla verandan med en 

kopp kaffe och njuta av soluppgången.

Jag skulle varje morgon se hur rådjuren skuttar omkring

eller bara står och glor lite halv ointresserat när bilarna

kör förbi medan de äter frukost på ängen.

I min lilla stuga skulle jag ha en kamin, ett skrivbord och en mysig

 läsfåtölj. Där skulle jag äntligen börja skriva en bok i lugn och ro. 

Kanske skulle jag måla ett par tavlor också.

Tavlor gör jag redan nu, men av ett annat slag.

Böckerna och tavlorna skulle göra mig berömd och rik. För jag

slösade ju bort alla pengar jag hade för att köpa den där stugan.

Sen skulle jag satsa på nästa dröm...

Vad har du för en hemlig liten dröm?

Kram

Frostig morgon

Gärna hade jag velat ta en sovmorgon med

barnen. Men vad gör man när det inre uret

väcker en före klockan sex på morgonen?

Jag klev istället upp och tog en kopp kaffe, medan jag väntade på

att det skulle bli lite ljusare ute. Sen tog jag på mig varmt, eftersom

vi inatt hade den första "riktiga" frosten.

Eftersom jag vet var rådjuren brukar hålla hus, var jag rätt säker

på att stöta på ett par. 

Mycket riktigt, dröjde det inte länge förrän de första kom skuttandes

över de frosttäckta kohagarna. Korna kollade lite dumt.

Kanske funderade de på om de också skulle kunna hoppa

graciöst över stängslet....?

Jag såg sen fler rådjur, som i stort sett skuttade

fram mitt framför näsan på mig. Men innan

jag hann ta fram Mr. Canon var det försent.

Det lönar sig verkligen att vara uppe tidigt.

Nu är jag mer eller mindre laddad för att ta

tag mindre roliga uppgifter - som att sätta

mig vid ett skrivbord och sortera ihop papper.

Ni som följt mig ett tag vet hur mycket jag hatar

 vilken glädje denna uppgift ger mig....

Under eftermiddagen hoppas jag sen att jag

kan belöna mig själv för flitigt arbete.

Ha en skön dag!

Kram